Man måste ha variation här i livet!

Jag har börjat att sticka i mina fina silkegarner. En tröja eller ett linne är målet, men jag är inte helt klar över modellen än. Det får ge sig med tiden.

 

Garnerna är underbart mjuka och jag tycker att färgkombinationen är härlig.

 

Och så är det ju det där med att jag egentligen skulle ha stickat färdigt något annat innan jag började med det här. Men .... ibland bara måste man se om idéerna man har i huvudet går att förverkliga.

En liten inventering ger följande mer eller mindre färdiga stickningar, förutom den ovan nämnda:

• En sjal ligger uppspänd och torkar, en Garden Pond i Evilla
• En annan, i tjockt silke i kontstickning, väntar på att få trådarna fästa
• En tredje, i Zauberball och enfärgat sockgarn, väntar på att spännas upp (säger inte mer eftersom det är en present...)
• I korgen uppe på bokhyllan ligger diverse "lappar" i olika bomulls- och lingarner i olika tekniker. De ska kompletteras och virkas ihop till en pläd. Färgerna är närmast som vanilj- och nougatglass.
• I en kasse ligger ett riktigt långtidsprojekt, en tröja i 12 färger efter ett Fassett-mönster. Varken garn eller färger enligt mönstret dock. 
• I en annan ligger början till en "Karpen" ur Marianne Isagers bok Japan. Bomullsgarn i natur och beige. Skulle egentligen varit klar nu till våren.
• I nästa kasse finns en påbörjad kortärmad tröja/kofta efter ett Dropsmönster i garn från Natural Dye Studio. Den stickas på tvären i ett stycke på samma sätt som den gamla klassiska babykoftan (jättebra att ta med på stickcaféer).
• Och så har vi en cowl i patentstickning i Fyberspates lace, mönster Ysolda Teague (perfekt bilstickning!).
• Och så lite smått och gott som nog kommer till användning på workshops så småningom: en halsduk i resår i fyra färger, en scarf med dubbelsidiga flätor i bomullsgarn och ett embryo till en restgarnssjal. De räknas liksom inte på riktigt ....

Kort sagt: Stickningar för alla humör och tillfällen! Man måste ha variation här i livet.

Och listan på idéer är ännu längre.

Och, jo, det mest brukar bli färdigt, förr eller senare.